Det där med hormoner är inte alls lätt alltid att hantera. Man känner inte igen sig själv många gånger och det bara blixtrar till och ut flyger och far ord som kan såra dom vid ens sida. Det sitter i en stund tills man fattar, varför blev det nu så. Man får ett hjärta fyllt med ånger och det blir många stunder då ordet FÖRLÅT kommer fram. Man ångrar så hemskt mycket det man sagt och tyvärr kan man aldrig få det osagt. Man hoppas dom runt omkring ska förstå att man aldrig menat något illa, utan vara förstående med att hormonerna en dag är borta och allting ska bli som det en gång i tiden har varit. Om jag sårat någon som står mig nära vill jag skänka er ett förlåt! Det är tur att många runt om en förstår detta, men för alla andra som inte gör det kanske gör det nu!