Man får verkligen en sån otroligt stor närhet till sitt barn när man ammar. Det är något väldigt stort som inte går att beskriva liksom. Jag trodde det skulle kännas konstigt och obekvämt med att amma, men när mitt älskade hjärta kom till världen så kändes det helt tvärtom. Det är så naturligt, vackert och fint med att amma sitt barn. När vi är ute och rör oss är det iheller inte det minsta konstiga med att sitta där och amma sin älskade Melody. Visst kan jag tycka det är jobbigt om människor stannar upp för att titta och ler mot en. Men samtidigt så kanske dom bara tycker oh vad bra att hon kan amma sitt barn. Det är inte alla föräldrar som ens kan amma sina barn, hur dom än försöker så kanske dom inte har mjölk som räcker till eller så vill dom kanske inte amma iheller. Jag är super glad och stolt över att jag har så mycket mat bärandes med mig hela tiden till Smulbebisen. Jag vet att det finns och blir över till och med. Och hon mår så himla bra av sin mat hon får från tuttarna :-)