Denna morgon har varit tuff för mig minsann och da. Idag va den dagen då Cicci skulle åka hem igen 100 mil ifrån mig och Smulan. Jag är oerhört glad att du åkte hit till Malmö och delade dagen tillsammans med oss och vår dotter. Men det är så tråkigt att dagarna gick så fort. Nu sitter du på tåget och glider sakta men säkert längre och längre ifrån oss. Det va jobbigt att krama och säga HEJ DÅ. När jag hoppade ut från tåget och gick på perrongen så kom tår efter tår ner från kinderna, det enda jag hörde var mitt snyft stup i kvarten. Jag tittade bak flera gånger om och hörde visslandes från visselpipan då konduktören visslar till chauffören att nu är alla ombord dags att ge oss av.. Jag hoppas att du har haft det trevligt här nere och att du känt dig väl omhändertagen, att din resa upp mot norr blir behaglig och att du tar väl hand om dig tills nästa gång vi ses igen. Jag älskar dig så otroligt mycket min fina Cicci. Puss på dig!