Ni som följt min resa som gravid kommer veta vad jag pratar om nu. Ni andra kommer få veta det annars. När Smulan låg i min mage hade jag otroliga smärtor i mins händer. Åkte fram och tillbaka till sjukhuset varje dag för att få hjälp med mina smärtor. Jag kunde knappt göra något och fick ha skenor och fingrar som låste sig och gjorde ont och handen som bara värkte hela tiden. Läkarna hade aldrig varit med om att man fick det på så många fingrar och med båda händerna. Men när Smulan kom till världen släppte det onda med en gång hon kom ut. Nöjd och glad va det jag va såklart då jag slapp lida mer. Jag kunde börja leva normalt igen röra mig som vanligt. Men med min tur ska man aldrig ta ut segern i förskott. För nu har smärtan återvänt i min högra hand och tumme. Jag kan knappt hålla min älskade dotter utan att min själ skriker av värk, hur kan detta vara möjligt?! Varför ska min kropp ta emot allt skit?! Varför drabbas jag av det mesta?! Just nu ligger jag i sängen helt gråtfärdig och slut i kroppen efter en hemsk natt med smärtor. Handen, mensvärk i mage och i rygg, sedan min fot som gör svinigt ont. Foten har jag haft ont i länge nu och har fått tid till specialist i Lund nu i December. Men nu måste man få ny tid till handkirurgen så man börjar om på ruta ett igen! Fan fan fan..