Klockan tickade och den tickade snabbt, tiden bara rann iväg som sanden i ett timglas. Jag visste om hur dåligt jag skulle må dagen efter, jag visste hur otroligt trött jag skulle vara. Jag försökte, jag försökte blunda och koppla av. Men hur jag än kämpade så gick det inte så bra! Vid sex tiden somnade jag äntligen och nu två timmar senare är man vaken igen, illamående och trött ligger jag här i sängen tillsammans med min dotter och ger henne mat. Men är det ens lönt att somna om nu?! För hela dagen går ju inte att sova. Kanske får jag en timmes sömn om jag ska vara glad eller så kanske jag inte får någon alls. Visst kan jag försöka och slippa gnälla, men jag är rädd för att bli tröttare! Ligger istället kvar i sängen och tittar på min älskade fina dotter, hon är mitt allt och lite till ❤