Godmorgon kära läsare, vänner och fiender!
Natten hos oss har varit lugn och skön. Men när morgonen kom så vaknade lilla Smulbebisen till och ville ha mat vid halv fyra tiden. Glupsk som hon är så åkte flaskan ner i högsta hugg och sedan var det dags för att somna vidare. Hon somnade i min famn som hon brukar göra och när jag skulle lägga henne på sin kudde öppnar hon ögonen och blev helt plötsligt super pigg. Vägrade somna och var allmänt bråkig liten tjej. Gnällde och gnällde spottade ut nappen stup i kvarten och blev ledsen över det. Tillslut fick jag ta henne till mig och låta henne komma till ro i mina armar. Hon somnade igen och jag la tillbaka henne på kudden ännu en gång. Nu sov hon och dags för mig att somna vidare trodde jag.

Nä nu började mina tankar fara runt som en höstig stormig dag. Jag kunde inte slappna av och jag började tänka på det som jag fick höra på kvällen. Tårarna rann som floder och jag gick över till andra sidan sängen och la mig i min mans famn. Han fick ligga där och försöka trösta mig så gott som han kunde. Men ingenting hjälpte tårarna slutade inte rinna.. Där låg vi båda vakna en tidig morgon.. Smulbebisen började vakna till liv igen och jag fick lägga mig tätt intill henne så hon kände sig trygg. Klockan tickade iväg och nu var det inte alls lönt att försöka somna om..

Klockan åtta gick jag in i badrummet och började fixa håret och sminket för dagen. Började packa min väska som jag ska ha hemma hos mamma och pappa hela helgen då jag och Smulbebisen ska sova över där. Man måste hela tiden planera hur mycket saker man behöver ta med sig till henne. Som tur är så vet jag att blöjor och sånt finns redan där hemma så det är skönt..