Eftersom jag har ned mig Zakimbo också så gick jag och Smulan ut till bilen med en gång efter hennes besök hos doktorn. Vi gick en liten runda och sedan in i bilen för att värma oss lite. Nu sitter vi här allihopa och väntar på att klockan ska bli tio och det är dags för mig och min operation av tån. Jag är super nervös och varför vet jag egentligen inte, då jag gjorde detta för två veckor sedan och tyckte inte det var allt för farligt. Men den sprutan är inte så jätte rolig att få även om man inte svimmar av smärtan. Men den spänner som bara den och man får bita ihop och andas ut och in så gott man kan. Men som tur är så har man en underbar sköterska vid ens sida som står och hjälper en att försöka slappna av. Men nu är jag en som inte kan titta bort när dom ska ta sprutor eller skära i mig. Jag måste se allt och så gäller det med allt jag ska genomgå. Är det tandläkaren så måste dom sätta speglarna så jag ser vart endaste sak dom gör och är det inte sprutor som idag så är det annat. Har jag inte kontroll så måste jag se, kan inte blunda för det.. Får jag inte vara med och se grips jag av panik istället.. Men detta kommer gå bra, ska bara samla krafter nu i en tjugo minuter!!